BETYG: 4
                                GENRE: SKOSKAV
                                SKÅDESPELARE: MIA WASIKOWSKA, ADAM DRIVER
                                MANUS: MARION NELSON
                                REGI: JOHN CURRAN

                                Mia Wasikowska gör en stjärninsats som den unga Robyn Davidson, en viljestark kvinna som 1977 tvärsade Västra Australien. Hon gick 270 mil genom idel öken, med fyra dromedarer och en trofast labrador.

                                Tidigare i år har vi sett Sandra Bullock i rymden, Robert Redford på havet och Matthew McConaughey med Aids. Den här gången är det Mia Wasikowskas tur att kämpa för livet - genom Australiens öken. Den dramatiska vandringen, som Robyn Davidson gjorde på riktigt, bjuder inte bara på vackra vyer, utan även solsting, brännsår, uttorkning, ormar och en närgången fotograf.

                                Robyn ger sig ut på sin nio månaders resa för att förlora sig i det öppna. Det är därför hon ser fotografen från National Geographic som pesten själv. Fotografen Rick Smolans dokumentation finansierar Robyns äventyr och hon behöver pengarna. Men samtidigt vill hon inte resa för någon annans skull. Hon vandrar genom öknen för sin egen personliga upplevelse, och gillar inte när andra kommer in och inkräktar i hennes liv.

                                Robyn är inte direkt en mänskoperson. Hon är en självständig kvinna som vill klara sig själv. Hon vill inte rota sig och fastna på ett och samma ställe. I en symbolisk laddad scen springer Robyn mot horisonten - som alla vet att ingen kan nå. Trots att hon springer ser det ut som att hon inte rör sig ur fläcken. Det fångar hennes karaktär. Hon vill vara i rörelse.

                                Andra människor försöker hålla henne på plats och hålla henne tillbaka. De säger att hon aldrig kommer klara resan. I macho-Australien var man på 70-talet inte van vid att se en kvinna bryta mönstret, så man förväntade sig inget annat. Robyn är därför en feministisk hjältefigur som inte bara säger att kvinnor kan, utan först och främst visar det. Hon tjänar som en förebild.

                                Robyn visar också att det är möjligt att kasta av sig och rensa sig. När man har samlat för mycket skräp som måste bearbetas, så kan man ge sig iväg. Man behöver inte stanna. Istället för att samla på sig ännu mer så kan man hitta nya krafter på de mest oväntade ställena. Om man slutar leva alla andras liv så ger man sig själv plats för att vara. Robyns längtan efter ensamhet är ett spännande tema i idag där alla är uppkopplade och ständigt är nåbara. Dagens brus är svårt att komma bort från, men Robyn visar att det är fullt möjligt att hitta balans och klarhet igen. Även om det kräver lite skoskav.

                                Fördelen med Tracks är att den ger utrymme för reflektion. Det är inte en lika spännande berättelse som Gravity. Det blir mycket trampa sand. Man når inte heller särskilt djupt i Robyn Davidsons psyke eller insikter från resan. Men det är en riktig berättelse med en stoisk hjälte, och vi får se hennes kamp i all sin råhet. Robyn upptäcker sig själv till slut för hon ser vad hon är kapabel till. Hon visar att en helt vanlig människa kan göra något extraordinärt, om hon inte lyssnar för mycket på andras skitsnack.

                                Du kanske gillar ...