TED är en tvärvetenskaplig konferens som hålls med syftet att sprida värdefulla idéer. Kända och profilerade föredragshållare presenterar allt från politik och historia till medicin, teknologi och underhållning. Här är mina tankar kring några av dessa videoartiklar eller "TED talks".
                              David Steindl-Rast: Want to be happy? Be grateful

                              "Stop. Look. Go!" Inspirerande och gullig Yoda-farbror som verkligen fångar en halvvägs in i videoartikeln. Ett viktigt budskap: lär dig stanna upp! Skåda snöflingorna! Var tacksam för varje ögonblick som ännu en möjlighet! Talet för mina tankar till Nietzsches idé om den eviga återkomsten och frågan om vi kan bejaka livet fullt ut? Är livet en fantastisk möjlighet, en gåva att vara tacksam för eller ska vi huttra inför hur stort allting är och vilket ansvar vi har?

                              Kelly McGonigal: How to make stress your friend

                              Stress är något som ständigt nämns, vilket irriterar mig för den utpekas som fienden. Den utmålas som vår tids onda andar som besätter oss. Men stress behöver inte ses som en nackdel eller något som går emot oss, utan snarare som just det som lyfter oss. Stress gör oss alerta. Den förbereder oss för att ta itu med saker. Den behöver inte ventileras eller cyklas bort, utan behöver kanske snarare riktas mot problemen som stressar upp oss, de som kroppen just förbereds att ta itu med. Rätt syn gör stress till en styrka. Fel syn gör att vi går en för tidig död till mötes. Det här talet såg jag som mycket inspirerande. Det handlar om att inte förneka stressen, utan att släppa fram och bemästra den.

                              Sally Kohn: Let's try emotional correctness

                              Ett tal om att även respektera motståndaren, att möta varandra med värdighet och lyssna även när vi är oense. "We spend so much time talking past each other, and not enough time talking through our disagreements." Var inte för snabb med att kasta sten!

                              Enrique Peñalosa: Why buses represent democracy in action

                              Det här talet av en före detta borgmästare i Bogotá gör mig mörkrädd. Enrique lyfter fram tomma vägar bredvid överfulla vägar som en triumf för demokratin. I min värld är bilden snarare exempel på hur bakvänd en stat kan bli. Jag ser inte demokrati i detta alls. Jag ser hur en del av befolkningen förtrycker en annan med hjälp av staten. Ett sådant system är en vulgär form av demokrati. Istället för att motverka bilköer genom att till exempel privatisera vägar och låta bilister betala vägavgifter, så vill Enrique bygga ännu fler vägar som bara bussar får köra på, vägar som för det mesta skulle stå tomma. I min värld skulle det vara klokare om man fick betala mindre vägavgift desto mindre man använde vägen, genom att till exempel ta bussen. De som använder sakerna får betala för sakerna. Måste det vara svårare?

                              Mer på Oddnejm.se: